Norrländska Korrespondenten – 13 augusti 1869, sida 4

BDeusts tal :e nödwändiga diplomatista fraserna, skall man finna att han i det bufwudsakligaste är alldeles enig med den deputerare, mot hwilken han till utseendet riktade fina ord. Liksom denne, menar Beust, ett ven allmänna fituationen är hotante, om än kriget icke fwäf: war öfwer wåärt hufwud, oc mot denna fara met han, i öfwerensstämmelse med hwad den franska krigsministern få ofta bar utwecklat, inget annat medel än fortsatta rustningar. En ftärfe flanfärtig arme, det är nutirens enda medel att bibehålla freden, men en fåran fir tuation blifwer i längden omöjlig för alla parter. Frågan är blott, fåfom Ch. de Mazade anmärker i det sista Häl tet af Revue des deux Mondes, hwem som först skall bryta wapenstilleståndet, ty fred är det ide. Händelserna år 1866, säger han, hafwa ice definitivt afgiort något, freden är endast ett war penstillestönd, och hur mycket än Preusfen oc Österrike äro upptagna af fina inre angelägenheter, hafwa de deck all: tid tid att Hålla ett waket öga på hwarandra, och att säga hwarandra obehag lina saker såsom wånner, hwilka känna hwarandra allt för noga. Freden i Tyskland består i sjelfwa werket i ftäns dina skärmytslingar som den österrikiska rikskansleren och den nordtyska förbunds kansleren hr v. Beust och hr v. Bis marck leverera hwarandra. Wisserligen will man ide från någondera hållet drifs ma denna twist till fin höjd, utan förs fjälvar twärtom oupphörligt om fina freds liga assigter; men man förblifwer dock i detta afwaktande tillstånd, hwari man alltjemt blifwer mera sinnad att reta och upphetsa än att närma sig till hwar: andra. Det skall utan twifwel wara en naiv illusion att tro, att det efter kriget 1866 oc) under den twetHdiga fituationen fom bilrares genom detta frin, få snart skulle uppstå en upprigtig wänskap mellan Preussen och Osterrike. Allt är tydligen icke förbi, hr v. Beust och hr v. Bismarck äro endast de naturliga representanterna för en oundwillig motsats; men hwem will bryta wapenstilleståndet? Hwem will begynna, eller rät: tare, hwem hgr makt till att börja? Österrile ide; Osterrike har alltför myc: ket att uträtta hemma, det lefwer midt i alla de farliga uppgifter, fom olitbeten af de under def bandr samlade folk stammar pålägga det. Det måjte återwinna fin inre jemwigt och fin roll i Europa; och tetta fan ide ske utan genom en tålip, förståndig och liberal po: litit. MO 4 a rr lg