Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1869, sida 3

lens byggande med hwarandra förenat twenne haf, ämnar han nu skapa ett nytt sådant. Som bekant påftå resande, som genomforskat Central-Afrika att Saharaz ötnen fordom måste warit ett haf. På arund af dessa påståenden har hr de vesseps låtit nånra ingeniörer undersöka Saharos höjsejörhållunden och sålunda wunnit den öfwertygelsen att öknen wid fin fortna strand ligger mer än 80 fot unter Röda Hafwets wattenlinie samt sänler fig alt tjupare ju länare man intränger i densamma. Deraf sluter nu br de Lessepe, att en 15 mild kanal flute wara tillräcdtig för att fitta Sahara i förbintelfe mer Röra hafwet oh Äters giswa det fetnare dess ursprunaliga ber stämmelje, hwarigenom ett mycket beqwämt kommunilationsmedel metel med Centrals Afrita blefwe beredt och det afrikanska fastlandet lomme att undergå en stor för wandling. Underfökningarna och förarbetena för denna plan fortjättas, och La örauce tillägger, alt man kanske redan inom ett år skall hafwa skricit till för: slageterrealisering. — Swenst i Ankan. En f. d. Norre föpinagbo wid nama Hanert, fom för närwarande tiensegör såsom officer på japanesiska angjartoget Setjumaru, Har för någon tid setan, i sällskap med en annan (engelssh) officer å samma ångbåt, genomrest tet inre af Jaron; och äro sälunda tesja — enligt ett N. T. mede relatt nummer af tirningen The Hioao News, fom meddelatt en länare berättelse om färden — re första privatpersoner, fom hittils ätnjutit renna förmån. use hade öfwerallt, säger nämnde tidning, iblifwi: mettagna med den största mils wilja af befelkninaen, fom på allt sätt sötte förskuffa dem beqwämliabefer, hwils fet torte utgöra ett slående bewis uppå, att massan ej är fientligt sinnad mot främlingar, ntan snarare tycker om att fe och umgås med dem. — En werllig hjolte. En engelsk ånabåt afgick för några weckor sedan från Liverpeol till Newyork. Efter nånra va: gars sresa på Atlanten uprtäcktes och framrrons från ett gösiställe å furtyget en liten trasig gosse, fom genast fördes till förste styrmannen, för att inför bonom få till rätta huru han kommit ombord. Han tillfrägades af tenne, bwarz före han rymt från sitt hem och hwem fom hielpt honom på fartyhet, då a08fen, fom bade ett wackert öppet ansigte och ögon ur hwilta sjelfwa sanninaen framstrålade, swarare, att hand ftjuffaver fört honom ombord, emedan ban ans såg fig oförmögen att försörja honom, ej heller kunde bekosta hans resa till Halifax, der hans rika faster bodte och till hwilken han nu ämnade jig. Styrs mannen fästade ide mycket förtroende tisl hwad gossen yttrare, ehuru hang ansigte tydligt wittnade om, att han talat fans ning. Den lille acssen, fom blott war 9 år blef i följd häraf illa behandlad af alla ombord och dag efter dag uppmanas des han att bekänna fanninaen, med alls tid med samma resultat. Slutlinen tog styrmannen honom i kragen och drog hos nom til fördäck, ver han hotare honom, att om han ide inom 10 minuter befänte sanningen skulle han genast derefter Dlifz wa hängd. Runctomkrina aossen ftoro alla påsfagerarne och besättningen samt mittför honom den obeweklige nyrmanz nen med fin tlocka i handen. Det war — — REA —