Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1869, sida 3

Carl XI:s tid hörde nästan till ordningen för dagen. I denna lugnande tro iuvaggade sig den unge nytrolofvade mannen; och då nu Barbro verkligen gjorde honom till! viljes och tvärt upphörde med sin henne så kära sysselsättning, sin mångåriga praktik, för henne, eller fästmön, hvad i han hade tyckt sig höra. Men äfven Greta hade tankar, dem hon ej tyckte sig sig böra yppa för den hon höll kär. IIOn hade mött Cissela Jonsdotter, eller Jons Cissela, såsom hon i dagligt benämndes, och bon hade — enligt hvad Greta yttrade till modren, sett oså hiskeligt grym ut, att den unga flickan just blef rädd för henne. Ännu hade icke Jons och Gretas trolofning sinsemellan blifvit allmänneligen kunnig i byn; men man gissade sig dertill, af den omständigheten, att den unge rike hemmansegaren nästan dagligen besökte den fattiga enkan och hennes dotter, samt om söndagarne gick med dem att spatsera i det gröna. Cissela, som var sin fars enda barn och hans afgud, hade med tårar af harm beklagat sig för honem öfver det företräde Greta vunnit nos Jon Nilsson. Man skall få sey hade hon sagt, vatt han friar till henne.— Och om så vore — hade Daniel Jonsson svarat — så vore väl