Norrländska Korrespondenten – 3 augusti 1869, sida 3

dra fökrokar, än att samla och koka och siaska med de välsignade grässtråna. IIör J, mor: Jag har aldrig velat säga det förr, fastän det nog har länge legat mig tungt på hjertat; men — gör mig till viljes, mor, och sluta upp i tid med erat qvacksalfveri, innan ni gör både er sjelf och mig olyckliga. Ty, så mycket har jag hört, att det går aldrig väl, om I länge håller på meeet. vNå, men hvad är det nu för ondt iset? Det vill jag bara fråga. Hvad är för ondt iet?) — Aldrig grand, mor; det vet jag, så väl som I. — Men ser I . . jag har hört glunkas ett och annat. I vet, att Daniel Jonsson är elak och söker vårt förderf och derför få vore det väl bäst, att . Daniel Jonsson! ... Hvad vill han och hvad kan han göra? — Väl vet jag, att han gerna ville vräka mig, men inte kan hän det för att jag kokar örter. Jo, vars, mor, hvad han dej, kan. Hör nu på hvad jag säger. Nr nej, vänd er icke bort, utan sätt e snarare och hör på mig! ty nu vill, nu måste jag tala. Greta hade lemnat sin plats vid sybordet och gick att åt modren framställa en stol, hvarpå hon med mildt våld nödgade henne att sitta. Gumman förundrade sig, ty hon hade al