Norrländska Korrespondenten – 30 juli 1869, sida 3

qwarter, asslilda genom öreda, planterade öppna platser, så att t. ex. det nuwaran de Stora torget skulle fortsätta sin sträck ning twärtigenom hela den norra stads delen, hwarigenom de tomter, hwilta tig ga mellan berörte torg och teatertorge icke stulle få widare bebyggas. Flera så dana brera, med träd försedda bälten skull lomma att dragas i norr och föder öfwer staden. Af gatorna i öster och wester stulle, utom Strandgatan, äfwan Kyrlo gatan, och Drottninggatan bibehållas, mer Nygatan, som slulle blifwa en hela ftader genomstrylande gata, utwidgas och få fir sträckning ända ut emot Uftra Lillåns ut utlopp. Detta yrojelts utarbetande i des talj torde fordra några weckors tid. — ESweriges indunstri. Göteborgstid. ningen Arbetaren för i Lördags inne håller följande wälbetäntta yttranden: Wi ha upprepade gånger framhållit nödwåndigbeten af att i afseende på wårt lands induftvi, förflildt den mindre, fådas ta anordningar widtagas, att den sättes i stand att tunna uthärta täflan med ut landet, på det mi ide må förstöra landets elonomisla wälfärd genom att mer och mer från utlandet hemta wåra förbrutningsartillar, äfwen de öbetydligaste. Stall ret fortsara såsom hittills, måste landets af. fastning af några få hufwudnåäringar ftröms ma utomlands, för att betala de in. förda förbrukningsartiklarne, de må nu wara Iyr: eller nödwändighetawaror. 3 det man sålunda mwänder fig till den ut ländsta industrien för att få fina förbrut ningsartitlar, saftän en stor, om ej största delen af dessa tunde tillwerkas inom luns det, beröfswades de arbetare sysselsättning. som lunde tillwerka dessa. För dem återstär då ej annat, än att antingen som nådehjon falla det allmänna till sast, att emigrera, eller att egna sig åt någon af hufwudnäringarne. Men dessa kunna ej emottaga alla de arbetssökande. Daglös nerna säntas omåttligt genom tillgången på arbetslrafter, och litwäl blir en ftor del af dessa till öfwerlopps. Bragta till förtwiflan och genom wåra numera läte tade kommunikationer snart samlade, kasta de sig från den ena delen af landet till den andra, för att få arbete — få arbete, betydelsefulla twänne ord! Men aptiten wåxer, medan man äter; och man wet ej, hmad fom tan inträffa i morgon. Under sårana omständigheter måfte man tänsa på industrien, hwilken fon ge tusende sinom tusende fysfelfättnina, ja, wälständ, hålla landets aftastning qwar inom wåra egna gränser och bidra: ga till den lapitalbiloning, fom skall göra landet efonomitft sjelfständigt, den enda waraktiga grunden för ett redan fritt folk att bewara sitt obervende och fin frihet. Men för att tunna höja den in hemsta industrien, få wi och funna wi ej åter wända till skyddstullsystemet, hwilket är föraldradt, alldenstund det mu endast gäl ler att så mycket son möjligt upphäfwa alla skrankor, för att befrämja det fria utbytet mellan nationerna. Något annat medel stall derföre tillgrivas. Det ligger i tapitalers tillgängliggörande för äfwen den mindre indnstriidlaren, handtwerkaren, arbetaren, som nu har ingen annan reträtt än pantlåneinrättningen, utan att tala om de blodsugande, ruinerande enskilda pant länarne; i uppfinningars allmängörande bland arbetarne genom modellers anifaffande; i egna uppfinningars befrämjande; i ömsesidig täflan genom utftällningar; iun