Norrländska Korrespondenten – 20 juli 1869, sida 3

nedringar, som de nu äro underkastade. Då kurfursten hade lemnat honom. tillslöt Mayer Anselm dörren till sitt rum, och hade Baruch Schuapper ännu lefvat och bott midtöfver i det lilla huset, skulle han ha förundrat sig öfver att hela natten se ljus i sin svärsons rum, och att upptäcka hans skugga bakom gardinen, gående af och an, förundrat sig öfver, huru ljuset än försvann och åter visade sig, och huru der bakom de små källarfönstren en skugga kom och gick och huru detta upprepades under hela natten. Men Barush Schnapper hade längesedan gått till sina fäder, och endast bankirens tjenare förvånades päföljande morgonen, då de funno sin herres kläder mycket nedsmutsade med jord, kalk och murbruk. Mayer Anselm omtalade ej för någon kurfurstens korta besök; han hade ju svurit på att bevara hemligheten och det gjorde han äfven. Men ett dunkelt rykte spred sig snart derom i hela Frankfurt, ty grannarne hade sett och tagit i skärskädande vagnen utanför Mayer Anselms port, med hvilken ansträngning man forslat säckarne in i huset, och de som burit dessa berättade med hemlighetsfulla utseenden, huru ofantligt tunga de varit och att innehallet troligen ej varit korn. (Forts.)