Norrländska Korrespondenten – 20 juli 1869, sida 2

hvila ut efter dagens mödor, anmälde man för honom, att i rummet utanför stod en främling, som bad att ovilkorligen få tala vid honom. Solen är redan nedgängeno, sade Mayer Anselm missnöjd, och i dag blir ej någon affär uppgjord.Solen är nedgången, men den skall ännu en gång gå upp, derpå hoppas jagsp, sade en allvarlig, sorgsen röst bakom honom, och när Mayer Anselm vände sig om, såg han i dörren stående en i en kappa väl inhöljd manlig gestalt. Hvem är ni? frågade Mayer Anselm, i det han reste sig upp och gick emot främlingen. Med hvad rättighet inträder ni här utan tillåtelse, och lyssnar till mina ord och .. vLåt tjenaren ga ut, hr hofagent; jag vill tala med ero, svarade främlingen med allvarlig, befallande röst i det han gick framåt golfvet. Mayer Anselm måste ha känt igen rösten, ty ban gjorde inga invändningar mer, utan afskedade tjenaren och tillstängde dörren efter honom. Sedan återvände han till främlingen, som under en djup suck hade slagit sig ner i husfadrens länstol. ÖÅr det möjligt, nådige herre, att det är ni och alldeles ensam, till fots?? frågade Mayer Anselm förundrad. ÄUusam, till fots och och flyktigs, svarade främlingen, under det han lät