Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1869, sida 2

juden den fattige mannen, på det enda han egerhy Bestjäla? utropade landtgrefven i det han rusade upp. Man kallar det för stöld, då man mot lag och rättvisa vill tillegna sig en annans tillhörigheto, sade den unge mannen lugut. Hr landtgrefve, jag har ertappat tjufven på bar gerning, och jag fråntager honom det olagligen tillgripna godset. Kom, Gudula, följ mig, din far väntar dig. Hr landtgrefven har på ett högst eget sätt friat till dig, du har afslagit hans anbud, du har sagt houom att du icke älskar honom, han har alltså ej någon rättighet till dig. Kom, vi gå genast härifrån. Om ännu en gnista af ära, stolthet och ädelmod finnes hos denna fursteson, så skall han icke hindra oss. Jag har ej något försvar och ej något vapen mot denne stolte man, men jag har min rättvisa sak och hans dåliga samvete på min sida. Kom, Gudula, vi gå hem till judestaden. Han höll Gudulas hand fast i sin, förde henne med långsamma, stadiga steg till dörren, drog rigeln undan, slog dörren upp och gick bort med Gudula. Landtgrefven stod qvar med bortvändt ansigte; när Gudula och Mayer Anselm hunnit öfver tröskeln, sprang han bort till dörren, men stannade der; hans händer fattade om dörrposten, lik