Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1869, sida 2

tidshopp, och jag kände på en gång hvad jag hittills icke vetat, att jag älskade dig gränslöst, att lifvet blott då skulle ha värde för mig, om du, Gudula, ville dela det med mig. Derföre frågar jag dig, Gudula, om du vill mottaga min kärlek och mitt hjerta, om du vill göra mig till en lycklig menniska, i det du skänker mig ditt hjerta och din kärlek? Jag hade stor strid med mig sjelf för att låta bli säga dig på vägen, att jag gränslöst älskar dig, att jag vill ha dig till min hustru. Men jag teg, emedan jag vet att en dygdig flicka endast i sin faders närvaro lemnar svar på en sådan fråga. Och derföre frågar jag dig, Baruch, innan Gudula gifver mig sitt svar, om du vill ha mig till din svärson och lemna mig Gudula som min hustru? Med glädje vill jag taga dig till svärsono, svarade den gamle med förtjust uppsyn, omed glädje vill jag gifva dig Gudula till hustru och dertill min varmaste välsignelse. Men nej, nejy, afbröt han sig sjelf, odet går ju icke an, du är ju icke mer i stånd att fria till denna flicka. Mayer Anselm, skall jag påminna dig om, att du redan är fästman till den rika Viola Rahel, som så innerligt älskar dig, att hon skall gifva dig sin band och sin förmögenhet? Skall jag påminna dig om, att du icke kan bortskänka ett hjerta, som