Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1869, sida 3

sesten begynner med Luthers Ein fäaste Burg, ackompanjeras med den största orgel, som hittills funnits, nemligen en på 600 stämmor. Då Parepa Rosa fjunger Ave Maria af Gonnod, spelas violinzobligatot till introduktion af 200 violiner. J overtyren till Fra Diavolo utföreg trumpetsolot af 50 trumpeter; i overtyren till Stradella blir orlestern 500 man stark. Då Star Spangled Banner gifwes, anwändas återigen fmeds städen, och när My country tis of Thee sjunges anmwändes alla refurfer i mujil: wäg på en gång, fören, orfeftern, orgeln, trummorna, klockorna, hornmusiken och slutligen kanonerna på afstånd. — Konferten warar i fem dagar. Bastrumman blifwer 8 fot i diameter, och det säges att den beryttade boxaren OBaldwin är ombedd att flå densamma. — Our går det till att få en bot jäld. En narr smickrar sig sjelf, en wis nare ren. Dessa Bulwers ort funna tillämpas på en historia från Paris, fom mwertk: ligen lemnar en i twifwel, huruwida narraktigheten eller bedragare industrien har öfwertaget i detta moderna Babel. En bokhandlare förlägger en roman af Mery, som icke går, derföre att efter allmänna tonen Mery alltid ansetts för seg och nu till på köpet blifwit gammal. Och sådana namn secan i romanen! Djas lia, Kandanzia, Olympia, Nerosine, Ti berine, hwem fan få smat för en dylik wara? Romanen gjorde total fiasco. Då faller en parifer-ziaenare, en af dessa wårdslöfaste genier, bildhungare, målare, musiker, poeter, journalister, som hwarken hafwa bus eller hem och ofta twå blott en skjorta tillsamman, som wanligen finefa hos någon wän och gerna äta goda middagar med win, om någon bjuder dem, — en fådan faller helt plötsligt på en ide. Han känner förläggaren och lofwar honom att bhjelpa den tråkiga Meryska romanen på fötter. Genom en fin kritik kanske? — Nej bewars! — Genom ett äkta parisiskt geniftred. Han skrifwer för botbandiarens räkning 3,000 anonyma hotelsebref, skickar dem på lokalposten till alla möj: liga äldre herrar och warnar dem der: uti för fortsättandet af wissa intima förhållanden till en wiss dam äfwensom för att widare bestorma henne. De torde nog weta hwilken dam som menades, då bon spelade en hufwudrol i den Meryffa romanen under det och det namnet. Alla eller åtminstone de flesta af ve får lunda mystificerade köpa romanen, dels af fåfänga, dels af nyfikenhet eller nå gon annan obetydlig orsak. Jnom twå dagar hade bokhandlaren förtjent 15,000 fr. och le bohemien fick för fin ite 1,000 fr. — och kopierandet af 3,000 bref.