för en hjertslitande scen; grusarbetarnes slägtingar trängdes omkring schaktens mon ningar för att i förtwiflansfull oro få upplysning om de sinas öde. På aftonen samma dag hade man redan upptagit 56 lik, och det anses troligt att mer än 76 personer omtommit. En det af de om lomne moro naseljatiaåå gångar, fom det war swart att uppnå efter den genom explosionen anstäldal förstörelsen. Den 8 November 1867 war samma bergwerk utsatt för en dylik olyckahändelse, mid bwilken ide mindre än 170 menniskor tillsatte lifwet. Tullfrihet wid spanmälsinförsel. Enliat ingången berättelse från swenska och norska aeneralkonsuln i Lonron bhafma alla tullasaifter ö spanmål, omalen eller malen, alla slaa, fom intörag till Storbritannien och Jrland, blifwit från och med ren 1 innewarande Juni af staffute. Sbwad en mennista kan uthärda. Såsom prof härvpå anjöres i Nordlandens Amtstidende följande ejter wederbörandes egen berättelse: Den 28 Murs på mors gonen begas fig en ung, rask lappflicka från fina förältras hem sör att besoöka ett bondfoll, hes hwiltet hon för ett år sedan hade tjenat och fom bodde omkring tre mil derifrån. På jjellen gick hon hon wilje i snöman och råkade ur kosan; hennes matsäck, fon bestod af tre manliga tunubröd. och en medeljtor kata, räckte efter bennes förklaring i 4 dagar; fedan måste bon äta rönnbär oc bark. Tunnt klädd wur hon, hade icke ene hö i muddarna, utan bara ett par strumpor. En natt tilloragte hon under bar bimmel i skydd af eu bergålint; sezan stötte hon på en tom låta (lapphurda), der hon uppeböll sig om nätterna, uaturligtwis utan eld och sänglläder, och der hun i 3 dygn mås sie ligga owerksam, emedan hon hade fått få förfärligt ondt i ögonen af snövran. Flera dagar begaf hon sig ut på morgor nen, men kom tillbala till samma låta på qwåällen, och utan mat fom bon mar, måste det anses nästan för ett under att hon ide under de tunga strapatserna i snö och owäder satte till liftet af matt bet och löld. Först ven 11 April pås träffade hon menniskor, då hon utmattad och eländig ankom till gården Jvareild I Susandalen, efter att alltså i 4 dygn hafwa uppehållit lifwet med den utterst knappa restosten och i 11 dugn warit utan mensktlig föda. — Ett brinnande haf. En del af Kafpiska hafwet ftod nyligen twenne das gar formligen i lågor. Detta haf döljer, som bekant, i fin botten talrika naphtakällor, som ofta genom med eldfenomen förbundna utbrott gifwa fin närwaro tilllänna. Denna gång Hade, säsom Monitenr du Soir förmäler, naphta i oerhörd mängd trängt upp till wattenytan och bildat en milslång brinnande sjö. En stor mängd fiskar omiommo derwid.