det sköna porträttet blifvit namnkunnigt, hvar och en i Frankfurt kände det, och när Gudula gick öfver gatorna, ropade pojkarne, som kommo i hennes väg: oder går skön Guduia judedrottningen Och till och med många förnäma kavaljerer och många rika herrar, som annars aldrig beträdde judestaden, kommo nu dit in, för att uppsöka skön Gudula och att, under förevändning att uppgöra affärer med fadren, säga dottern de största artigheter. Men skön Gudala visade alla endast stolt tillbakadragenhet och köld, och ingen af kavaljererne eller de rika herrarre hade någonsin vågat att för andra gången beträda tröskeln till den mörka och låga kammare, hvari oskön Gudula, judedrottningene bodde jemte sin nära nog blinda far. Men icke blott tillbedjaro utan äfven verkliga friare, som begärde (iudula till hustra, kommo i buset och ville föra henne från judestaden, om blott den sköna Judedrottningen hade velat besluta sig för att bli kristen. Gudula hade afslagit hvarje sådant anbud, och hennes far var en alltför strängt troende jude för att motsätta sig hennes beslut. Men i dag var det nägot helt annat, i dag hade en rik judisk köpman fran Hanau infunnit sig för att begära den sköna Gudulas hand, men