han följt henne ända in i judestaden, ända till det ringa hus, hvari hon bodde med sin far. Gudula hade med en blick, full af kongligt förakt, betraktat sin djerfve förföljare och frägat hvad han sökte här i hennes fars hus, men konstnärens blyga och ödmjuka väsende försonade snart hans lilla tilltagsenhet, och med fadrens tillåtelse samtyckte Gudula att tjena målaren som modell till en större tafla. I början var det hans afsigt att omskapa den sköna judeflickan till en Judith, att framställa henne med Holofernes hufvad i handen, men ju mer han erkände hennes skönhet, insåg han att den ej behöfde några dekorationer eller attributer, för att tilldraga sig uppmärksamhet, och så hade han malat Gudala sådan hon verkligen var, Gudala i sin tarfliga drägt, med sin krona af svarta lockar och det eldfärgade bandet öfver densamme, Porträttet hade blifvit utstäldt i ett stort magasin till beskådande af konstens vänner, och hela Frankfurt och alla främlingar, hvilka besökte den gamla riksstaden, hade beundrat den vackra taflan, tills den unge regerande landtgrefven Wilhelm af Hessen, som residerade på det närbelägna slottet Hanau, hade till ett högt pris köpt taflan derigenom undandragit den alla obehöriga beundrares blickar. Men sedan dess hade originalet till