äfven denne friare afrisades med ett stolt — nej. Detta nej hade emellertid icka behagat fadren, hvars häftiga vrede och stora missnöje häraf framkallades. Gudula hade bestått utbrottet at dessa med stillatigande lugn och endast böjt sitt hufvud närmare mot arbetet såsom om hon velat undergifvet låta ett åskväder rasa ut. Men åskvädret ville ej lägga sig, bullrandet at fadrens vrede fortgick alltjemt och framkallade slutligen stora tårar från skön Gudulas ögon. Då lät hon sitt arbete falla ned i knät och såg bedjande upp till sin far, som satt midt framför henne i den gamla skinnbeklädda svarta länstolen. Mia fars, sade hon med bedjande stämma, om du så bannas, så maste jag gråta, och om jag gråter, kan jag icke sy. I dag redan måste jag ha färdigt det arbete, som jag skall bära till grefvinnan. Tettenborg. Hon är en mycket bestämd dam, jag har lofvat henne att i afton aflemna arbetet och om jag ej håller ord, får jag visst aldrig mera någon förtjenst hos henne. Forts.) Bra förklaradt. Hvarför är hafsvattnet salt? frågade en lärare sina elev. Emedan der fios sill il svarade gossen.