mjuka doftande läppar trycktes mot hans kinder. Säg icke, att du är ensam, Mayer Anselm, ty lilla Gudula är hos dig! Jag håller af dig, Mayer Anselm.v Han lade sina båda armar om hennues hals, såg leende men med tårfyllda ögon på henne; sedan lutade han sitt hafvud mot hennes skuldra och grät bitterligen. 2. Skön Gudula. Tolt år voro förflutna sedan Mayer Anselms mor dött. Tolf långa år hade tillandagätt. De hade varit rika på verldshändelser, stormar och skakningar. Ett krig hade under sju blodiga år uppfyllt Tyskland med jemmer och elände; det hade för alltid beröfvat Maria Theresia hennes älskade Schlesien och gifvit det åt den ponde mannen; det hade förskaffat Preussen en ny provins och dess konung, Fredrik II, det ärofulla tillnamnet oden storevHela Tysklands ställning hade förändrats, endast judegatan i Frankfurt hade blifvit oförändrad. Ingången till den var densamma som förut; de båda pelarne med den smutsiga jernporten stodo qvar; ännu funnos desamma små tarfliga och mörka husen, i hvilka judarne bodde tätt sammanpackade, dessa jadar, som genom fördomar voro brännmärkta som slafvar. Der rådde på den