Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1869, sida 2

Kurfursten och Penningefursten. (Novell af Louise Mihlbach). I. Prinsen och Judegossen. (Forts. fr. föreg. n:r) Han blef stående och såg efter prinsen, som nu vid sin lärares arm gick ned at gatan med högburet hufvud för att begifva sig till det furstliga ekipaget, som väntade dem i närmaste gränd. Sedan de båda försvunnit, vände sig Mayer Anselm om, och, smällande med sina långa knotiga fingrar mumlade han för sig sjelf: en bra dum pojke! Vore han. i min ställning, skulle han aldrig i sitt lif bli millionär, utan endast en schackerjude! Men nu fort härifrän Hvad min mor skall bli glad, när jag ger henne penningarune la och med bevingade steg och knappast besvarande de förbigåendes helsningar, ilade Mayer Anselm genom den långa judegatan och stannade vid det gamla, förfallna hus, hvari hans mor bodde. oMamma, min goda mamma! ropade han, då han öppnade dörren till den mörka och usla kammaren; omamma.