Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1869, sida 2

Gudulal hviskade ban med beklämd röst, hvarför svarar hon mig icke? Gudula! hur är det med min mor 20 Hon är sjuk, Mayer Anselm, mycket sjuko, snyftade den lilla flickan. Du sade ju åt mig, då du i dag på morgonen gick ut på handel att jag skulle gå till din mor och stanna hos henne tills du återkom. Då jag kom in i rummet låg hon alldeles orörlig på golfvet och hörde ej, huru mycket jag än bad henne svara mig. Jag sprang genast efter ett par granuhustrur, som hjelpte mig att få henne i sängen, och min far har äfven varit här, men han sade att här var intet annat att göra än att sätta sig och bedja tills hon blifvit alldeles stilla Men hon skall icke bli tyst och stillas, ropade gossen förtviflad. Hon skall åter tala, hennes ögon skola äter öppnas och äter se på mig. Mor, mor! så hör mig då! Mayer Anselm är åter här och han har medfört penningar, mycket peuningar, och han kan anskaffa at dig hvad du vill ha att äta. Ack, så se då på mig, min älskade mor! Ligg ej der med tillslutna ögon, haf förbarmande med mig! Hjertat spränges sönder i bröstet på mig af smärta, om du ännu längre blir liggande på det sättet. Mor, mor, öppna ögonen och tala till mig! Och se! gossens hjertskärande klagan förmådde att ännu en gång åter