Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1869, sida 2

nom med gravitetisk mine och allvarsam hållning i fulla medvetandet af sitt värde som ciceron. Och genom smutsiga gator och mörka, dystra vinklar förde gossen de förnäma gäslerna omkring i judestaden. Här och der stannade han framför något hus och berättade med sträf stämma huru många menniskor, som voro sammanpackade i dessa usla hålor, huru mycken jemmer och huru mycket elände, som funnos i dessa boningar, utan sol och utan dager, och hvilkas emå, låga fönster voro påklistrade med nedrökt papper och från hvilkas dörrar en qvalmig och otäck dunst trängde ända ut på gatan. Derefter berättade han för dem, huru höga skatter judarne måste betala till staden Frankfurt, trots deras fattigdom och förnedring, huru hvarje fader måste skatta för sitt barns tillkomst till verlden och huru han måste för hvarje medlem inom familjen erlägga en årlig hög afgift till stadskassan. Men när de stodo framför det gamla templet, hvars väggar sågo så gråa och dystra ut, liksom hela omgifningen, då glänste judegossens ögon ännu klarare, och ett uttryck af from hängifvenhet öfverstrålade hans kloka, intelligenta ansigte. Han knäföll på tröskeln till den gamla sönderfallna byggnaden och läste en tyst men brinnande bön; sedan sprang han upp och började med glädtig ton