Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1869, sida 2

berätta om den berrlighet och prakt, som dolde sig inom dessa murar, om de tunga ljusstakarne af guld, hvilka stodo på altaret, om de massiva gyllne dörrarne, hvilka tillslöto skåpet för det allra heligaste, om dessa reliqvier, som härstammar från Salomos tempel, i Jerusalem, från detta Salomos tempel hvilket varit herrligare och präktigare än alla kejsares och konungars palatser i dessa dagar och huru judafolket varit det rikaste och mäktigaste folk på jorden, ett folk, som Gud hade älskat högre än alla andra. Och sedan, med klagande röst, med en ton, som om han för dem velat sjunga en sorgesång, skildrade han Guds folks nuvarande förnedring, huru det blifvit utstött i verlden, huru det smädadt och föraktadt irrar omkring bland de grymma, härdhjertade menniskorna, som hopa skam och vanära öfver det och förfölja det med skymford och förtal. Den lille prinsen rodnade, då Mayer Anselm, med ögonen stadigt fästade pi honom, så klagade, men baronen säg förvånad och djnpt rörd på den underbare gossen. Du är ju i sjelfva verket en utomordentligt lärd liten mans, sade han. Hur kan du veta allt detta, min vän 27. Min far har lärt mig deto, sade