Norrländska Korrespondenten – 22 juni 1869, sida 3

baronen allvarsamt, i det han blef stående vid jornportarne, som hängde på två nedsmutsade pelare, fattade prinsens hand och såg kärleksfullt och allvarsamt på den förvånade och nyfikne gossens ansigte. Prinsb sade han, oni skall i denna dag inhemta den andra stora lärdomen. Ni har stått på den balkong, hvarifrån den högsta jordiska herrlighet utstrålar, hvarifrån majestätet, höjdt öfver hela den öfriga menskligheten, icke mottagande lagar af någon annan än Gud och sitt samvete och, i all kejserlig prakt visande sig för sitt folk, helsas med högljudda glädjerop. Stående, på denna balkong och för er skildrande en tysk kejsares herrlighet, storhet och glans, sade jag er: ni måste komma ihåg, att äfven kejsaren är blott en menniska, en vilsefarande, felande svag, menniska, trots sin purpur och makt här på jorden. Nu, då vi stå framför dessa dystra portar, hvilka bilda ingången till dessa smutsiga gatoramed de svarta, fula husen, nu, då vi skola se motsatsen till stadeu Frankfurts ståtliga rådhus, nu, säger jag er, att ni måste komma ihåg, att äfven tiggaren är en menniska, och att inför Gud den fattigaste och olyckligaste går och gäller lika med den rikaste herre och stoltaste kejsare. Ni skall nu få se Ghetto, den mest underordnade judegatan i Frankfurt.