Norrländska Korrespondenten – 22 juni 1869, sida 3

Det är nödvändigt, att ni kommer hit till denna del af staden med den der lille monsieur prinsen9, sade han på den vanliga, knappt begripliga Frankfurter judedialekten. Den lille pyslingen till prins har sett nog, då han har sett rådhuset och kejsarens herrlighet, och då har hans högmod upplågat i hjertat och han önskat sig att äfven han en gång skulle bli en stormäktig kejsare, alldenstund han redan nu är en prins. Men judestadens herrlighet behöfver han icke se, ty olyckans herrlighet förstår den unge prinsen icke och han kan heller ingenting lära af den med sitt dumma, högfärdiga furstehjerta. Här vid porten af vårt eget residens kallar han oss tiggare och likväl är han af sin lärare förd hit för att lära af oss. Hör nu, ni alla, hör, Barach, lilla Viola, Samuel och Eva, hör på, Adam och Rachel, Jacob, Abraham och Laban, hör på, der är en liten herre, som kallar oss för tiggare och bedragarelOch som han ropade detta med hög och gäll röst, öppnades de låga, smutsiga dörrarne till de närbelägna husen, och en hel skara trasiga och svarthåriga barn störtade ut derifrån.