Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1869, sida 3

samspråka med ett fruntimmer, som icke mindre än jag är bemma i historia och mythologi och vertill är nog nedlätande att wilja kalla sig faster, skulle trotsa aranulaf enheten och åter inträda bland sällskapet; men jag stär wid hwad jag sant, synnerligast fom ärade Rebecka tyc kes hafwa tagit någon anstryknina af den beskrifna galten — förlåt, Scdrims ner stulle jag säga. — Men ret war sannt, emot fruntimmer och — snillen får man ej begagna ohöfwiska ord eller elaka antydningar, få att de blifwa let8na, hwarföre du kan stryka ut sista fat: fen i föregående mening, fom i tess ställe bör beta: tyckes hafwa gjort ett besängdt farat, eller också: skrifwit något enfaltigt turd) und durch, men detta är mås hända ide heller bra, hwarföre du fon hitta på nägot annat mera höfligt, fom likwäl exprimerar detsamma. A propos snillen, få fan jag berätta via en sak, fom tu troligen ej kommit att tänka på, nemligen att ret äfwen finnes dumma snillen. Nå, nå, blif ej perplex och tro att detta är nå. got påstäende af mig för att wara elak. — Bort det! jag har på sätt och mig auktoritet derför, ty det berättas, att sielfwa Tegner upptagit ven familjen i fin tlagfifitation af fnilen — — — Din wän B.