till? Då jag återtagit detta lif har jag. så att säga, endast återvändt till mitt ursprungliga. År jag icke dotter af en bondqvinna. — Ni? — Ja hr chevalier; dotter af en fattig tjenarinna, sedermera faderoch moderlös och af barmhertighet af andra upptagen. Har då grefven icke sagt er . ..? — Nej, svarade kommendanten, hvilken tycktes finna sig mer och mer hemmastadd, då han såg försvinna det aristokratiska sken, som hittills i hans ögon omgifvit Henriette. — Herr chevalieren bör nu förstå hvarföre jag vågat allt, forfor hon; flykten var för mig det enda medlet att undvika en skiljsmessa, framför hvilken jag skulle föredragit döden. — Ni kan möta döden äfven på er flykt, anmärkte den Store Örnen; ty den lurar öfverallt i ensamheten här, der hvarje träd, hvarje sten, hvarje buske döljer en fiende. Menniskan är menniskans byte; man dödas eller dödar. Sjelfva denna skans, dit ni kommit för att söka en tillflykt, kan i hvarje ögonblick öfverraskas och angripas. — Jag skall bemöda mig att icke tänka derpå, svarade Henriette med ett darrande leende; och då faran kommer . . . nåväl, jag skall undgå den eller dö med Louis.