Store Örnen, i det han betraktade henne. — Längt derifrån, sade IIenriette; jag fann ett slags nöje uti att pröfva min styrka; denna gemensamhet i mödor och taror förenade mig fullkomligare, mera obegränsadt med Louis; jag fick derigenom vissheten att, hvad än måtte hända, skulle jag vara i stånd att följa honom. Den Store Örnen kastade en dyster blick på den unga qvinnan, tömde glaset som han höll i handen och ifyllde det åter. — För öfrigt, återtog hon leende, vet hr chevalieren hvilket oemotståndligt behag skogslifvet har för vår nation. Långt ifrån att indraga de röda männen i vår civilisation, låta vi oss tvärtom alla förföras af deras vilda frihet. Den enslighet, som omgifver oss, liknar de förtrollade skogar, om hvilka man talade med mig i min barndom och hvilka ingen riddare kunde närma sig utan att fördjupa sig i dem, Jag liksom alla andra har hemfallit under detta slags förtrollning och sedan de trenne månader jag varit frånvarande från etablissementerna känner jag att jag blifvit halfvild. — Så, att fru grefvinnan skulle kunna afstå ifrån att följa sina vanor och förlika sig med ett lif af mödor och arbete? — Har jag icke blifvit bestämd der