Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1869, sida 3

gjort detta fädernesland till ett helt, ei sjelf får inträda, har den ädrte frihetg: wännen åtminstone welat förswara fin ära och derför offentliggjort en ffrifwelfe, hwaraf wi meddela några utdrag: Bill mina fiender! Jag skrifwer till er, ingalunda i af: sigt att söka fritaga mia från era ber skyllningar eller förtlara mitt uppförante — och) något sådant lära ni ej heller ha wäntat af mia. Era anklagelser hedra mig, och jag tillerkänner er ingen vätt att bestämma öfwer mitt uppför rande. Jag skrifwer för att låta mitt lands folk weta att de antlagelfer, ni nyligen i era tidningar rittat mot mia, bewisa bet ni på en gång äro omoraliska, fega od) enfaldiga. Omoraliska, emedan ni framställa vem, ehuru ni weta dem mar ra osanna; feaa, emedan ni, fom ha be lagliga myndigheterna på er sida, fom förfoga öfwer ofantliga penninasummor, som ega en arme, hwilken ni påstå war ra er tillgifwen, oc) en press, fom werts ligen är bet — emedan ni, allt detta caftadt, mot oss begagna te föraltligaste wapen, spioneri och förtal, sålunde ådagaläggande er oförmåga att anwända andra medel; och enfaldiga, emedan ni I inbilla er att felket, fom dagliäen unter många oc långa år blifwit af er ber rraget, ffall utan misstroende lyssna till era beskyllningar och tro mig och mina wänner wara i stånd att lega mördare eller uppmuntra till kränkning af egan derätten. Folket minnes att allt sedan år 1832 — då er konungs faders regering lät i barackerna kringsprida rykten om att man ämnade förgifta aarnisonerna — dylika lögner städse afbörts, få ofta någon uppregning förekommit eller före skräckelse uppstått hos er wid tanken på edra egna missgerningar, och folket minneg också att dessa osanningar alltid be. funnits ha tillkommit i ändamål att uppreta wissa klasser af medborgare mot era politistla motståndare. Folket — jag menar icke de några hundrade intrigörer som för winnings skull tjena er i dag, likasom te i morse gon skulle tjena oss, om wi kunde öfwer: bjuda er, utan jag menar te millioner af aktningswärda samhällsmedlemmar hwilka, huru långt de än mid wisfa till. fällen funna missledas, likwäl aldrig låta köpa fig och aldrig belacka — folket fänner er och börjar känna of. Desfa mil: lioner ha fett er stormrika afgå från höga embeten och de ha äfwen sett oss lemna maten fattigare än wi woro då wi mottogo densamma. De ha hört tas lag om Manin, hwilken födde sig under fin landsflykt genom att undermwifa barn; om general Rosselli fom under åratal dwaltes i fattigdom; om Carlo Cattas neos indragna lefnadssätt i Lugano, och om Gustawo Modena, fom nöjde fig med att handla med blommor och ost i Briss fel. De ba hört huru många af wärt parti dött i armod under landsflykten, och de ha förstått att, om också wi, i likhet med alla menniskor, funna göra oss skyldiga till misstag, äro wi hwarken behäftade med laster eller låg egennytta, för hwars tillfredsställande wi uppoffra andras egendom och wårt lands lycka. De ha hört wåra republikanska mars tyrers ärofulla historia, af hwilka alla, från de ädla neapolitanarne år 1799