tycke, och hans värd förde honom till ett närgränsande rum. Man fann här ett ymnigt serveradt bord, hvarpå landets läckerheter voro värdigt representerade: stekar af björn och bizonoxar, den sednare inkokad i merg, bredvid bäfver-pastejer och ticamang-fisk, smultron, piakimplommon o. s. v. — ive Dieu! utropade grefven öfverraskad, är detta kommendantens i Cederskansen vanliga taffel? — Ingenting felar den man, som ej felar mot sig sjelf, svarade den Store Örnen. — Vid Gud, chevalier! era middagar skulle skämt ut Homeri, och om kockens skicklighet motsvarar hofmästarens, så ... — Ni skall blifva i tillfälle att döma sjelf, herr kapten. Lago drog fram stolar och värden samt hans gäst togo plats, då Nehala inträdde, medförande två stora holländska buteljer af det vida och korthalsade slag, som handeln med Newyork hade spridd öfver hela Canada. — Se här gamla landsmän, med hvilka jag önskade att kaptenen ville göra bekantskap. Den ena är från Bordeaux, den andra från Montpellier. Hvilkendera förodrager ni? — Gascognaren, chevalier, svarade Louis. — Jag var säker derpå; — sätt