sällen), att neml. br Lundgren mer än en gång genom sitt handlingssätt wisat sig ega — minst sagrt — twetydiga begrepp om rätt och orätt. Beträffande åter mitt yttrande i flutet af nämnda intya, att hr L. skulle ba inlåtit fig i handel med en under årig flida, få är detta äfwensom det henne tillagta, föga afuntemärra, cpi tetet: minbre wetande rikterart af hr N. Norrien sjelf. Således: med undane tag allenast af ret saltiska i intyget, ba fåmwäl de sorgliga omtömena om br L:s larakter fom päståendet, att han inlåtit fig i handel med barnet fin rot: tet förs ra i hr N. Nortiens och wissa förfams lingsbeers enstämmiga påståenden, det sednare i br MN. N:s egen utsago wid ifrågawarande tillfälle. J sammanhang härmed kan jag ej undaå att anmärka ett aroft fel i hrr C. I. Berghs och L. P. Wiklanders ins tyg. Det står t. ex. på ett stålle: bonten Johan Herman Zetterberg i Krigsbyn. Mig weterligt finnes ingen i Kriasbyn med tenna titel och vetta nomn; men wäl en person, hwars titel och namn äro: kyrkowärden Jsak Her man Zetterberg. Härlerer fia detta från ett misstaa blott eller bar ret skett med afsigt? Wi fråga blott. Noa hade br Bergh, fom är länsman inom förfams lingen och ter wistats en länare tid, bort weta, hwilken förtroendepost hr Zetterberg bekläder inom församlingen. Som jan redan topit tidningens utrymme i alltför stort anspräk, får jaga flus ta, men med anmärkning, att br Zetter: berg är en man, hwars anfeende och moraliska wärre för öfrigt hwarken ftiger eller faller, derföre att hans namn i en tidning sktyldrat mid sidan af en Lundgren, och terföre att en länsman, biträdd af en skrifware, trärt inom hans tröskel för att återfordra en häst, som han, okunnig om förhållandena, köpt, men, upplyst om werkliga förhållandet, återlemnat. Hässjö d. 2 Juni 1869. Jhn Nldr.