Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1869, sida 3

ända till Carlo Pisacane och Rosolino Pilo, dogo, antingen på slagfältet eller schawotten, med det obesmittade samwetets leende på sina läppar och det klara skimret af en förhoppning om att deras blod måtte i en framtid gagna fosterlandet utbrert öfwer fin panna. De ha hört, huru den olyckline aråhärsmannen Giuseppe Petroni — hwilken wi lemnat åt sitt öre i det påfliga sängelset, emedan han är republikan och min wän — twenne gånger upprepat fin wägran att flv, först när jag erbjöd mig att ombesörja hang flykt — han gjorde det dä, emedan han icke wille öfwergifwa sina fängelsekamrater — och sedan vå påfs wens män wille på förnedrande wilkor försätta honom i frihet efter femton års lidande; och de inse fullkomligt att, mes van de minst owärdiga bland er tjena ett parti eller ett dynastiskt intresse och äro oförmögna till hwarje martyrskap eller uppoffrina, få finnes hos oss tro, hwadan wår själ är renad och hwarje brott i wåra ögon en styngelse. Många italienare blida hän öfwer Alperna och fe i tet republikanska Schweiz ett skådespel af enkelhet och dygd, af mer: borgaresendräat, af wörrnad för eganterätten och en jemt förtelad förmögen het. Många fara öfwer oceanen, för att komma till Förenta Staternas republik i Amerika, fom är ftadd i raft till: wärt, och fe arbetet hedradt, uppfestran nästan lika för alla, hwarje man fri och stolt samt, när deraf Aöreg behof, en förmåga att uppoffra både penningar och blod, bwartill något liknande icke lår ter tänka fig i någon af wåra monarki er; och te ba blifwit öfwertygade om att i ett republikanskt samhälle lagen är allsmäktig, endast förtjensten belönas med offentliga embeten, allas lika upp: fostran föder en mera allmänt rådande moralisk friskhet, styrelsen är den första att befrämja framätskrirandet, rikedomen grundas på arbete, fri och aldrig bhwilande konfurrens mellan medborgarne gör sig gällante i hwarje grens af nyts tig werlsamhet, hwarigenom wåldsamma revolutioner omöjliggöras; under det att, om de wänta fina ögon på monarkierna, de finna ett skådespel af godtycklig fyr relse, få fe huru offentliga embeten flö sas nästan uteslutande på perfoner, pris vilegierade genom rikedom eller börd, huru korruptionen är spridd öfwerallt, huru arbetet hindras för hwarje steg, swårigheter äro lagda i wägen både för produktion och omsättning, huru ofunnigheten — fåfom ett medel att förflafwa — underhålles bland massorna, hus ru wissa rättigheter förwägras mängs den af medborgare, men tillerkännas ett fåtal, hwarigenom åstadkommas revolur tioner och ständiga försök till resningar, olycksbringande för samhälsslifwet, ins dustri och handel, men oundwikliga när få wäl rättigheter fom pligter fyftemas tiskt förnekas. Slutligen ha wäl några tusen bland dem, ni söker bedraga, läst hwad jag och mina republikanska wänner skrifwit uns der snart fem och trettio ärs tit; och de ha deraf förnummit att wi alltid öppet bekämpat hwarje slags terrorism som man jökt bringa i system, hwarje fträfmande att hämnas handlingar från förflutna tider, hwarje åtgärd fom åsyftat att uppreta den ena merborgareklassen mot den andra; te ha förnummit att wi,