Ceder-Skansen. Roman af Emile Souvestre. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Hvilken följeslagare? — Sjukdomen. — Huru? — För hvarje Andast som de dödat har hon låtit 20 Outagamis dö. — Du, utropade Louis, och genom hvilket medel? — Det är Nehalas hemlighet! En kort tystnad uppstod, grefven hade gjort en tillbakagående rörelse och betraktade den unga flickan med misstänksam nyfikenhet. — Således, återtog han slutligen, hafva de röda männen rätt då de säga att min syster flägtar en dödens vind öfver deras deras hyddor. Nehala teg. — Och hafva icke Outugamis upptäckt den hand som skadat dem? Jo, sade Nehala. — Utan att hämnas? Outagamis äro män! de ha bränt Nehalas mor. — Och min syster har blifvit skonad. — Emedan den Store Örnen, som då var stadd i byteshandel hos sina fiender, antog sig henne och förde henne med sig. — År det länge sedan detta skedde?