Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1869, sida 2

— Sålunda, anmärkte grefven, som med förvåning och intresse afhört Nehalas tal; sålunda vill min syster endast gifta sig med ett blekt ansigte? I det fallet skulle hon kunna välja sig en man bland ganisonen i skansen. — Nehala är en chefs dotter, afbröt Nehala med stolthet. — Ack! min syster har rätt, utropade Louis, jag glömde att färgen icke hindrar fördomarna. Måsalliancerna tadlas icke mindre i skogarne än i Versailes och för att göra anspråk på min systers hand fordrades väl åtminstone att vara korporal? — Det fordrades en man hvilken hon kunde föredraga framför alla andra, sade Nehala enfaldigt och utan att förstå grefvens ironi. — Du har rätt, återtog Louis skamflat; här såsom öfverallt är det både pligten och klokhetens första bud. Men då en krigare tänker på jagten, föreställer han på förhand huru han ville finna dammen med bäfver-husen; min syster måste ha gjort på samma sätt och föreställt sig porträttet af den hon helst ville möta? Nehala nedslog förlägen ögonen men gjorde ett jakande tecken. — Och kan icke hennes bror få kännedom om detta porträtt? frågade Louis leende. Hon kastade på honom en sidoblick, rodnade och skakade på hufvudet.