Nehala upptog och betraktade den samt visade den för grefven, sägande: — En orm utan gadd är icke att frukta. — Man har verkligen afbrutit spetsen, sade Louis. — Då är det en budskickning, sade kommendanten. — Nehala afrullade ett band af bast, som var lindat king pilen, och på hvilket några tecken voro groft tecknade med kol. Den Store Örnen bemäktigade sig genast remsan, läste en stund på den och vände sig derefter lifligt till grefven, i det han med den älskvärdaste ton sade: — Min gäst täcktes förlåta att jag nödgas ett ögonblick aflägsna mig, jag skall genast återkomma. Han tog bössan, som han ställt mot väggen, och försvann genom en liten lönndörr, hvilken till hälften doldes af det stora ekskåpet. Knappt hade han försvunnit, förrän Louis sprang fram till fenstret, genom hvilket pilen inträngt. Iagen fanns derutanföre. Han öppnade dörren och lät sitt öga speja långt bort, men intet lefvande föremål upptäcktes hvarken på land eller på floden. Han vände sig förvånad till Nehala som följt honom. Pilen måste hafva blifvit afskjuten från denna sida, sade han och likväl finner jag här ingen lefvande varelse.