Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1869, sida 2

svara; hon räckte handen åt Louis och sade till honom: — Min bror behöfver icke fråga en stor chef, ty en qvinna kan lemna honom de råd han behöfver. — Se der ha vi det, sade grefven i det han vände sig mot Nehala; jag lyssnar på hvad min syster säger. — Må den bleke chefen se bakom sig, framför sig, och bakom sig, återtog flickan med tonvigt. Bakom äro Outagamis, alltid delda i buskarne vid vägen; framför honom Svart-fötterna, som lofvat sina hustrur det hår som pryda de hvita ansigtena; omkring honom äro män af hans nation och vänner. — Det vill säga att, om jag skulle följa min systers råd, borde jag qvarblifva här? — Fogeln söker trädet, der han kan i lugn bygga sitt näste, återtog Nehala, och om min bror samtyck:e att... Hvinandet af en pil, som hastigt flög genom rummet, hindrade henne att fullfölja meningen. Den Store Örnen och den unga Indianskan gjorde en rörelse och grefven gaf ett utrop af förvåning. — Se der ett bevis på att detta träd vore en trygg tillflyktsort, sade han glädtigt, i det han pekade på pilen, hvilken, efter att hafva studsat mot väggen, föll till de samtalandes fötter.