Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1869, sida 2

tillbörlia werkan: penningar lommo per nast, och ten goda frun hoppades, att saken nu skulle wara slut. Men elycliatwis upptego ett par af re förre tiv: ningarna den kostlina annonsen, fom wid tet här laget gör fin rund genom ten europeista pressen. Öswerste Mattsson om Sweriges förswarswäsende. Det har i swensta tidningar polemiserats i fråga om yYtte randen, fom herr M. skulle Hafwa fällt (och hwilla delwis blifwit i rilsdagens andra kammare upprepade) beträffande det s. t. förswarswäsendet. Herr M. fann stal betlaga fig öfwer att ha blifwit. i når gon mån missförstådd. Nu har han i ett sista bref från Smwerige till tidn. Swenska Amerikanaren just upptagit detta ämne och yttrar derom: mNrågan om armens omorganisation ftår för närwarande främst på dagordningen, och den är äfwen af omätlig wigt. Wåra land män äro stolte öfwer fina trigiska minnen, och det med all rätt. Den olågula fanan har gjort fin rund kring hela Europa. Dess wåg har betecnats af de mest lysande framgångar, och i många, många blodiga drabbningar har den blifwit höljd med ära. J sanning hafwa wi skäl att yfwas öfwer fädernas trigiska bragder. Men Swerige har fmår ningom sjuntit ned till en magt af an: dra ordningen, och det är högst sannolikt, att det aldrig mera fommer att spela samma framftående roll, fom fordomdags. Det större antalet och ven bättre bemwäns ningen bestämma nu krigens utgång, och Swerige fan aldrig tänka på att numera uppträra sasom angripare. Under sådana förhållanden wore det wäl jörnuftigt för ett fattigt land att ordna sitt förswarswäsende så billigt, men tillika få startt fom möjligt. Den schweitziska republiten, för att icke tala om wår amerikanska, kunde i detta afseende tjena får fom förebild. Men man mill nödmwändigt här hafwa en stor armk. Hwad wore en monarli utan solida leder af bar jonetter? En milis här wore för borgerligt, för simpelt, för fattigt. Dessutom, hwad skulle det wäl blifwa utaf alla adelsmännens föner, om ingen stående arme och följattligen inga officersplatser (2) funnes. Det är derför, tywärr, allt skäl frutta, att den nya armegorganifationen ide skall medföre någon besparing, snarare twärtom. Och likwäl, dessa millioner, som utgå till förswarswäsendet, huru tära de icke på nationens lifsnäring? Och hwilken oerhörd skada tillskyndas icke landet genom den årliga förlusten af så många dyrbara arbetssrafter på onödigt paradwäsende? Mer än ett halft sekel Har Swerige åtnjutit orubbad fred; hundratals millioner hade under denna tid kunnat infyaras, om förfwarswäsendet baserats på allmän follbewäpning. Om dessa millioner blifwit anwända till produktiva ändamål, huru annorlunda hade icke då tillständet warit här i dag. Staten hade icke haft ett enda öres skuld, näringar och jordbruk hade befunnit fig i ett blomstrande tillstånd, den redlige arbetaren hade ide bes höft swälta af brist på arbete och bröd. Med ett ord: Swerige hade warit ett af Europas lyckligaste länder. Nu deremot, hwart man går, möter man endast fat tigdom och elände, och hundratusentals af det arbetande folket kasta längtande blickar öfwer werldshafwet till det stora fremmande landet, hwarest omätliga jord