Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1869, sida 2

någonting anmärkninpswärdt meddelar Fredriksftars Tilftuer, att i dessa da: gar utskeppats till Sundswall med ffo. nerten Adomiralen, lapten Torp, 50,000 skålp. skeppsbröd, som af ångbageriet Fredritstad är fålvt til handlanden Bres denbera i Sunrdwall, — Syelbanken i Monaco har fått fig en farlig fiende i furstinnan Suwarow. Efter den fabelaktiga lycka, hwarmed furstinnen der länge spelat, trodre man, att turen skulle wända fig, när hon ny ligen på tort tid förlorade 200,000 fr; men få wann bon på en dag 150,000 francs och har sammanlagdt af banken wunnit 627,000 francs. — Theodling i Nordamerika. J östra Tenuesjce lärer themärten, enligt hwad som berättas från Nordamerita, trifwas ganska wäl. De första försöken med def odling gjordes 1858 och de då planterade buskarna lemna un en ritlig fförd af goda theblad. Man tror, att äfwen stora Ddistritt i de andra syostaterna skola förs träffligt egna fig för the-odling. — Förfalskade räddningsbojar i Norge. J norska Afjtenbladet läses: Sevan pos lisen blifwit af tullstyrelsen gjord uppe märksam på, att man, wid företagen une dersökning funnit rärdningsbojar ftope pade med tång och säf i stället för kort, och derföre hemställt till polisen att för retaga en allmän untersökning ombord å de särskilda fartygen, förrättas i dessa dagar en sådan gransknina, hwarunder förfalskning i temligen stor skala fommit i dagen. Ensamt på ett af de större fjordsånafartygen konfiskerates 4 bojar. Huruwita någon af te konfiskerare bo: jlarna är norskt fabrikat, är ännu ide upplyft. — Swenjk marmor. J en uppsats om geologiska museet i Stockholm yttrar Dagl. Alleh: När man fer den fnös hwita marmorn från sjöarne Wikern och Elflångern i Örebro län, den kolswarta från Halle: och Hunneberg i Weltergötland samt den mildt rosenfärgade falk: stenen från Nora oc) Sala, förwånas man icke litet deröfwer, att mi swenskar gå öfwer ån efter matten och hemta ädla stensorter från utlandet, då mi sjelfwa ega öfwerflöd på de herrligaste man fan önska sig. — En obarmhertig fordringsegare. För några månater sedan förfärdigade en af Wiens skickligaste tandläkare ett par ypperliga tandrader åt en fru de B., en dam, wäl känd inom de fashionablafte Eretfarna. Tandgarnityret skulle kosta omkring 700 ror, och wår tande läkare wäntade en längre tid med myc fet tälamod på liqviden. Då några pen: ningar emellertid ej afhördes, gjorde han fig påmind, men utan resultat. Hans höfliga anmaningsbref blefwo ide en nång beswarade. Mu ffref han ett ffarpare anmaninasbref, men med samma resultat. Då beslöt han att på samma gång tilltwinga fig fina penningar och ftraffa damen för hennes brist på höflighet. För den ändan lät han i en af Wiens mindre tioningar införa föl: jande annons: Ett par ypperliga IU8tandrader of emalj finnas till salu för wrakpris. De funna dagligen beses i fru de B:s (hela namnet utsatt) mun, huset det och det wid ven och den gatan. Han klippte sedermera ut annonsen och stickade den till fru de B. Den gjorde