Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1869, sida 2

ter att under två månader icke hafva sett andra än oljemålade och med fett bestrukna uslingar, får jag händelsevis veta att i grannskapet finnes en bostad för civiliserade menniskor. Jag begifver mig dit och ni frågar hvem jag söker! Jag är, fördöme mig Gud, i samma författning som Diogenes, min bäste chevalier; jag söker en menniska och hoppades blott att finna honom litet höfligare. — Ilöfligheten är på sitt ställe i Versailles, monsieur, afbröt den Store Örnen tvärt; men här måste man framför allt uppföra sig klokt. En hvar måste här med omsorg vaka öfver sin säkerhet. — Och sina skinnvaror, chevalier, sade Louis skrattande; detta är isynnerhet det vigtiga. Jag slår vad att ni tager mig för en skinnhandlare, som kommer för att täfla med er. — IIerr kaptenen vid musketörerna skulle icke vara den förste officer som ... — Jag vet, jag vet. min käre herre; konung Ludvig 14:de tillåter adelsmän att handla här; men jag har ännu fördomar mot Versailles och jag kan icke besluta mig till att blifva leverantör af dess muffar. Jag säger icke detta för att såra er, chevalier. — Hvad vill ni då, hr de la Roche? — Jag har sagt er det, jag vill göra upptäckter.