Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1869, sida 3

(Jnsändt.) Slall wår tids intelligens ide wara mit: tig utplåna ordet allmosetagare och tiggeriets demoralifation från det swenska namnet? — vet är frågan. De tänkwärda och för framtiden warnande orden hjelp dig sjelf som förlidet är genljöd öjwer Norrland, ljuder nu lika warnande öfwer rikets förra provinser och synes till och mer för de olunnigaste läsbara, wid skenet af nörens, eländets och emigrationens öfwer hela landet härjanre flammor. Det stora fattighbufet Norrland hwarom en tid få mydet offentligt strejs och ordadeg, bar ätminstone för i år — ehuru fans nolikt, tywärr ide tomt — nedtagit fin skylt såsom offentlig allmosetagare. — Men man fer, att örets nyder blott we lat flytta den till andra wanligt bättre lottade och rikare ansedda provinfer, lit fom på det, att den en gång officielt wälsignade skylten, måtte blifwa få nationel fom möjligt, eller på ret, att äfwen de, måtte få erfara arten af det bröd, fom enrast genom det allmänna personliga medlidandets häfwor utgör rädtning från yttersta nörd. Men intet ondt — säger ordsprålet — utan att ide nägot gort följer med. — Tankegängen har härigenom blifmit alwarligen fästad på möjligheten, att fin na medel, till motwerkande för framtiren, af en få stor fia tvingaripande nörd, att allmosetagandet utgör dess enta hjelp, hwiltet åter i fin ordning sätter missmodcets och förfallets flåck på det fwenffa namnet; — har blifwit rigtad på orimligheten af, att wårt land få foltfattigt, men med ofantliga odlingglägens beter — under gora år rikt, under mans liga burget, men af ett misswextär ruis nerart, med befolknina af tiggare och af twenne redo och rustat, att blifwa penom emigration, swältsjukdomar, bungersröd — man fon näftan föga — öre, ätminstone hänförligt till ett ofantligt areal af previnser i öfre Norrland, Wermland, Dahlsland, Dalarne m. l.; har blifwit rigtad på trowärrigbeten af, att det mäste finnas föråldrare od) orugliga samhällstheorier fom långsamt men säkert, merelst fattigdomens öfwerbantds tagande i statens lägre regioner, unter aräfwa och hata dess sjelfständighet och bestönd. Med ett ord, tankegången har blifwit wädt och vet är reran mycket. Andamälet med retta, är en reflexion öfwer huru denna tankegång yttrat fig och dess tillämpning egentligen, bod ej uteslutande för Norrland. Jnom de förra orterna bar sålunda retan mid nöreng förfta upprop, upp märksamheten energiskt fästats mid nöds wåndigheten af reformer i landets lagar och försattningar rörande religionsöfning, skolan, fattigwärds-, förswars., rätte: