Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1869, sida 3

förklarade att han ämnade rycka Henriette från hennes fängelse, samt beredde sig att genast lemna slottet. Men grefven, som förutsett detta uppror mot sin myndighet, hade på förhand försett sig med en arresteringsordres och öfversten arresterades verkligen samma dag samt fördes till Honflenr. Då grefve de Nerac tog sin tillflykt till detta medel, som var mycket allmänt bland adeln denna tid, hoppades han att fångenskapens ledsnad snart skulle bryta allt motstånd. Men han kände icke sin man. Louis egde ett öppet och okonstlad hjerta, hvars styrka intet kunde kufva, af det skäl, att han träffat sitt val innan han ännu hade någon vilja; han hade ett mod, för hvilket icke fanns någontiug ovisst, och det kunde liknas vid den kub, om hvilken en gammal författare säger att på hvilken sida man än kastar den, faller den alltid tillbaka på sin bas. Offer för en godtycklig myndighet, lät sig Louis hvarken bevekas eller förfäras. Vid sin arrestering bar han på sig en summa penningar, tillräcklig för att besticka fångvaktaren. Denne utskickade några sina vänner på ofterforskningar och öfversten erhöll den upplysning, att Henriette vistades i Ursulinernas kloster i Bayeux. (Forts.)