Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1869, sida 2

skulle varit tillräcklig för att betäcka hans utgifter under en vecka. Ofta aflägsnade han sig med sin båt, utan att man visste hvart han begaf sig, och återkom alltid efter dessa hemlighetsfulla färder med börsen väl försedd för någon tid. Man hviskade om honom att han var lurendrejare och tullbevakningen hade ögonen noga fästade på honom. Men Pascal bekymrade sig föga derom. Han var en af deras äfventyrare, hvilka älska att förtro sig åt sin egen styrka och uppsöka de sinnesrörelser, som farorna gifva. Uppfostrad i Brest på en galerdekoratörs-verkstad, hade han af egen böjelse lemnat denna befattning, för att omfatta en mera vådlig och mindre fredlig förvärfsgren. Tid efter anpan hade han varit sjöman och soldat, och blef slutligen smugglare. Han ensam vågade, såsom vi sagt, att bekämpa den fördom, som så nedsatte Marines behag. Den unga flickan blef i början deröfver nästan lika förvånad, som de öfriga. Bedragen af den allmänna meningen, misskände hon sig sjelf. För första gången betraktade hon sig i spegeln och vågade jemföra sig med de andra unga flickorna af sin ålder. Hon fann att fiskaren hade rätt. På glädjen öfver denna upptäckt följde en djup tacksamhet mot Pascal; och som han var den förste, hvilken offent