Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1869, sida 3

ner för närvarande endast kapten de la Roche. Derefter närmade han sig de begge älskande och tillade med en ton af intresse, blandadt med oro: — Ni har då någon fara att frukta? År ni åtminstone säker att icke blifva igenkänd? Har ni tagit alla försigtighetsmått? IIuru kommer det sig att grefven och m:ll Henriette befinna sig här, ledsagade af den der oduglingen Joseph? I förstån att hvad jag frågar kommer icke af nyfikenhet; jag känner landet och om jag visste hvad i sökte... — Du skall få veta allt, afbröt Henriette. — Begär hvad ni vill, sade skogsströfvaren med denna på en gång råa och hjertliga öppenhet som iagifver förtroende; ni vet att jag med lif och själ tillhör er. Om något är att göra, om det gäller att uträtta något, så sägen mig det blott och jag går genast åstad. Mamsell Henriette har icke glömt att hon såsom barn kallade mig sin hund Pierre; jag är densamme som förut; allt hvad jag begär är att hon måtte säga mig hvar jag bör hugga in. Då Henriette skulle svara, afbröts hon gonom ankomsten af två Huronska jägare, hvilkas lycka nu varit gynnsammare än de föregående dagarne.