Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1869, sida 3

ter, der vildbrådet aldrig tryter. Midt under sjöarnas ljufva sorl, vid åsynen af den sublima horizonten, i djupet af de hemlighetsfulla skogarna hör vilden ingen annan röst än magens. Skapelsen, naturen äro i hans ögon intet skådespel, ingen uppenbarelse, utan ett skafferi, vid hvars dörr alltid hungerns förskräckliga skelett vandrar fram och åter. Grefven och Henriette begagnade sig af sina vägvisares preoccupation för att föra Pierre afsides och för honom förklara genom hvilket sammanträffande af omständigheter de befunno sig såsom flyktingar och under diktadt namn, långt från Frankrike. Vi skola också begagna detta tillfälle för att gifva läsaren några förklaringar öfver åtskilligt som han icke ännu inhämtat. (Forts.)