Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1869, sida 2

och säntt vet s. k. strecket. Dessutom sick fonftitutiong-utffottet uppbära skarpa förebråelser för dess alltid wisade afmog: het mot sårana förslag, fom afse ändring i riksdagsordningen. Ör Siljeström, som under riksdagen företrädeswis warit samma utskotts bandrförare i andra fam: maren, unterkastade den afgifna motio nen en tritik, fom utskottel försummat, och anmärkte i afseende på det förslaget, att walrätt skulle tilkomma hwårje swensk man, fom fyllt 21 år, att bewäringsyn ling ofta måste ställas på tillwert, innan han fan förklaras kompetent att fullgöra bewäringsskyldigheten, och att det ej torde tunra anses så oriktigt att låta en sådan tillwext bli regel, när det gäller utöfwandet af politiska wärf. Talaren ffattade menniskowärdet högt, men kunde dock för sin del under nuwarande förhållan: den ide inse rättwisan deraf att t. er. en godsegare med 20 statdrängar skulle tunna rösta omkull 20 hemmansegare; ven föreslagna politiska reformen måste föregas af en stor social reform, bland annat upphäfmandet af tjenftehjongjtars gan innan den kan blifwa wertlighet. På samma sita uppträdde hrr Sjöberg och Hedengren, hwilken gerna skulle wilja tilltela walrätt åt alla, fom ha rösträtt i kommunalstämma, men rock ej medgifs wa såran utsträckning, fom motionären föreslagit. Dessutom bestredo dessa ta: lare att ett få stort behof till ändring i detta fall förefinnes, att en fåran behöfde företagas unter denna rikedagsperiod, den första af det nya statssticket. Seran hr Koskull äfwen uttalat sig för bifall till betänkandet, blef detta utan woterina godkäntt. Frågan om ekonomiska lagstiftningen lörewar i tisdags i andra kammaren. Motionären i ämnet, hr Bjerkander, öppnade diskussionen med en kritik öfwer utskottets betänkande, som företedde den egendomlinheten att i motiveringen full: komligt öfwerensstämma med motionen, men tock slutade med att afstyrka bifall tiutensamma. Tal. kunde ej tillmötesgå ulstottet i detta affeente, utan yrkade afslag å def framställnina. Hr Åhlgren sramhöll särskiltt nuwarande tirpunkts lämplighet för orrnande af denna fråga, då nemligen det bästa förhållande rårer mellan statsmalterna, och ret liager i salens natur, att tonungens rätt att ensamt lagstijta i ekonomiska frågor måste i följd af vet nya statsskicket upphöra. Emellertid trorve fig tul. ba skäl för det antagandet, att regeringen wore betänkt på att till ritstagen aflåta en Ppropofi tion i samma fyfte, fom den nu behand lade motionens, och redan derför more bet ide i fin ortning att kammaren afsloge motionen, emedan detta lätt fule funna upptagas fom likgiltighet för den wigtiga frågan, utan borde betänkandet återremitteras. J hr Ablarens Yttrande instämte br A. W. Nilson. Hr Siljeström, ledamet af konstitutions utskottet, upptog till beswarande te anmärkninaar, fom blifwit gjorda, och fästade kamma rens uppmärksamhet på den utredning af frågan, fom betånkandet innehöll, och i bwilfen utskottet yttrat fig i öfwerensstämmelse med motionen, men derjemte angifwit de skäl, på grund af hwilka uts skottet ej ansett sig böra tillstyrka bifall till motionen. Utskottet hade welat wara starktt i sak, men lent i sättet, deri föl: jande Sultanens exempel, fom låter bes —