Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1869, sida 2

småningom blifvit tömd, försåälde allt hvad han kunde umbära och slutligen äfven sin häst, hvarefter resan fortsattes till fots. Karl XII belägrades redan i sitt qvarter i Bender, då en dag en tysk bonde, klädd i utslitna kläder och utan skor, anmäler sig vid turkarnes förposter, bedjande att blifva förd till svenske konungen, emedan han, såsom sändebud från dennes undersåter, hade att till deusamme framföra ett ärende af högsta vigt. Väl torde den turkiske höfvitsmannens blickar med hånlöje hafva fallit på den till utseende lumpne bonden, dock tillät han, af vördnad för den monark saken rörde, att bonden ledsagades till porten af konungens qvarter. Efter tillbörliga bultningar och nöjaktiga svar på de frågor, hvilka inifrån gjordes, öppnades porten och bonden trädde in på gården. Här möttes hans öga genast af följande föremål: närmast porten låg en nyss slagtad häst, på hvilkens lekamen slagtarens knif ännu höll på att beskrifva sina hieroglyfer. Det var konungens lifhäst, hvilken nu skulle bevisa sin herre och hans drabanter den sista tjensten med att stilla deras hunger, y de ledo brist på det nödvändigaste. Nära intill satt på en trädstam en ing reslig man med höghvälfd panna och klädd i en enkel blå rock. Det rar Karl XII. Vid bondens inträde