mat att nu genast uppäta; derföre hafwa ocså tyskarne redan blifwit jordfästade, för att uppstå i en, som man förwäntar, högst betydligt ökad mängd. — Om införande af ett advolatstäud. J N. D. CA läses härom: Härads höfdingen O. A. Beckman, den outtröttlige kämpen för införandet af ett advokatständ i Swerige, Har nu åter utgifwit en brodyr med titeln: Fyra till vits: dagens jnstitieombudsman ingifna skrifter angående lagstiftning och lagskipning i Swerige samt nödwändigheten att äfwen här införa ett advofatitånd. Som bro: chyrens hufwudsyfte finnes sammanfattadt i slutet af den sista af dessa skrifwelser, meddela wi detta, så lydande: Jag will derför slutligen endast fästa hr justitieombudsmannens uppmärksamhet wid ett ytterligare förhållande, som icke blott för allmänheten, utan och för juris sterna sjelfwa medför skada och förderf. Jag menar det s. k. rubrikskrifweriet eller uppsättandet af domar och utslag i rubrik form och med en enda period. Detta sätt att uppfätta domar och ut flag medför först och främst ett onödigt och ganska ftort arbete. För det andra binder det wid wissa former tanten, fom beröfwas fin frihet. För det tredje har det bidragit till ett oskick, fom både högre och lägre domstolar låtit fomma fig till last, och fom jag nu skall något närmare beffrifwa. Det är, fom jag nämnt, ett allmänt bruk att skrifwa domar och utflag i en periodbyggnad. Man begagnar derwid en wiss form, säsom t. ex., alldenftund, fördenffull oc emedan, ty och med, alltfå och då, och emellan dessa ord ins sättas de skäl, fom böra leda till slutliga resultatet. Men derwid förledes ofta den mindre skarpsinnige juristen att tillgripa oförnuftiga skäl, fom, ehuru orittiga, dot låta något i stycke, fom man säger. Så inlomma stundom, på sätt den dagliga erfarenheten gifwer wid handen, skälen, eller rättare oskälen: måfte eller bör antagas, får ingalunda antagas, i brift af ute redning af annat förhållande och dylika jesuitiska maktspråk, och det är då natur ligtwis ingen kon! att fonuma till Bwilket resultat, fom man önskar. Allmänheten och stundom juristerne fjelfs we, som ofta, blott i anseende till det för den mindre skarpsinnige wackert fula i formen, tro på sanningen och riftigheten af sådana skäl, hafwa swårt att i de långa rubrikerna och periodbyggnaderna, der mellanmeningarna ofta upptaga hela sidor, taga reda på safförhållandena eller hwarom det egentligen är fråga. Och hwarför icke förändra detta bars bariska skriffätt? Hwarför icke följa det i fådant hänseende i Frankrike i alla doms stolsutslag antagna bruk, fom börjat att göra fig gällande i wåra stadsdepartementer, till mycken båtnad för erpeditionshafwande och för allmänheten, fom ej fan fatta allt hwad wåra flesta utslag efter domar innehålla, utan att behöfwa för utredande: deraf anwända fingrarne för att afdela mellanmeningarna? Om br juftitieombudsmannen will taga del af denna oh de tre öfriga skrifter, fom jag förut i ämnet ingifwit, och tillika kasta en blick på den långsamhet och de felaktigheter i rättskipnringen, fom hos många underdomare få passera opåtalda i brist af angifwelser om detsamma, så AQQ AW —