Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1869, sida 2

underlätta och påskynda hans afresa från Bender. Vär hederlige älderman talade ej till döfva öron, och snart befann sig den betydliga summan af 100 dukater uti hans händer; men den läg derför icke uti konungens. Att få saken bringad så långt var minsann icke den lättaste knut att lösa. Snart framträdde dock modigt en ung bonde och förklarade sig beredvillig, att såsom byalagets ombudsman framskaffa och uti konungens egna händer nedlägga penningarne. Efter att hafva blifvit behörigen utrustad med respenningar m. m. satte sig vår pomrare på sin hulliga klippare och styrde kosan åt söder; ty att Bender låg ungefär i detta väderstreck, det visste han — icke mer. Men hvad ville han väl veta mer! Hans friska, hurtiga hjerta och hans varma tillgifvenhet för konungen, som han for att uppsöka, var den kompass, efter hvilken han styrde, och att den visade rätt, ådagalade utgången. vilka äfventyr, svårigheter och faror han hade att besta och bekämpa, kunna vi lätt föreställa oss, då vi erinra oss de trakters vildhet, genom hvilka en god del af hans långa, okända färd ledde honom. De närmare omständigheterna rörande vår ridderlige bondes färd äro oss okända; man kan ej ens säga, huru länge han dröjde på vägen. Det enda vi veta är, att han, sedan hans reskassa