Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1869, sida 2

En anekdot ur Karl XII:s lefnad. Karl XII, den store konungen låg i Bender. Det deltagande bekymmer, hvarmed hvarje svenskt öga under denna tid riktades åt söder, och den innerliga längtan, hvarmed man emotsåg den dag, då man åter inom egna landamären finge helsa den på bedrifter så rika, ehuru af ett oblidt öde svårt pröfvade hjelten, delades äfven i fullt mått af hans trogne undersåter i Pommern, Detta bevisade äfven byamännerna uti en by i svenska Pommern, nära Stralsund. En söndag sammankallades byamännen efter slutad gudstjenst till en vigtig öfverläggning af åldermannen, som uti ett lämpligt tal till de närvarandes behjertande framställde: hurusom deras älskelige konung, efter den olyckliga drabbningen vid Pultava, af omständigheterna tvingades att uppehålla sig bland turkar och hedningar uti staden Bender och allt hitintills förgäfves blifvit återtörväntad till sitt land och rike. Orsaken till hans majestäts uteblifvande trodde äldermannen förnämligast vara brist på nödiga respenningar. hvarför han i hjertliga ordalag uppmanade sina vänner att efter råd och lägenhet sammmanskjuta en summa, hvilken oförtöfvadt borde tillställas konungen, för att