sutan någon synnerlig orsal fått antingen ett frams eller bakben, höft: till och med rejben afbrutet. EStundom tillfännager djur ret fin smärta genom stampande och fpar: tande i marten eller stallet. Sjukdomen lan räcka i flera weckor innan uågot ben: brott upptäckes, men den fon äfwen mes delft en omforgsfull mård hindras från antagande af en hopplös utgång. Ejul domen fon understundom äfwen giswa fig tilllänna genom en lindrig feber med smärtor i ledgångarne, ommerlande med af och tilltagande hälta. Djuren lunna merändels länge nog bibehålla fin mans tiga ätlust, och mjölteslor fortfaranre lem na mjölt, oaltadt en samtidigt märkbar afmagring försiggår. Hos somliga upps träder sjnkdomen med inflamatoriska foul: ster på extremiteterna, hwarmed förenas mer eller mindre start hälta. Desfa swul. ster kunna åter på en gång sörswinna, efterlemnande lamhet. Af sjelfwa ben brotten tyckas djuren ersara ringa smärta, på samma gång brottställena wisa liten eller ingen benägenhet till återförening. Efter långwarigt liggande inställa fig fwårartade liggsår och swullnader samt omfi der en allmän benröta med rötfeber och starl utsot. Sjukdomen kan ha 2 månar ders ända fill !, års förlopp, men flos taft är att slagta djuret dessförinnan. Kalfz war, fallna efter for med benröta, böra ej påläggas. Wid öppnandet of ett dylikt djur fin-— ner man total brist på fett, utgjutning i cellwäfnaden af en gelgartad blandning, brandsulla ställen i huden, samt en gelas tinös ledsmörja i sjelfwa ledgångarne, hwarförutan benmärgen har en smutsiigt gulattig färg, bröftoch bukhålan upptar ges af watten, och sjeliwa blodet är myc tet wattenmängdt, lefswer, njurar m. m. befatta med tuberkler och sjelfwa rygg: märgen stadd i upplösning. Sjukdomsorsaker: Förkymivg vå efter: höften under tall och wåt wäderlek under bete på sumpig oc mossfull mart; swält eller dåligt, illa bergadt foder i förening med allmän wanwård och dålig rukt, ftäms da och grodda potäter samt dranffoder. Sjukdomen uppträder och wisar fig mer ändels på måren efter ett föregående års sträng torka med brift på fundt och tills räckligt matten; äfwenså efter misswäxtår, såwäl fom efter mycket stark och ihållans de mäta, då kreaturen ådragit fig förtulning. Behandling: Kreaturet bör från börs jan noga mårdas och fodras med wmwälders gadt och gedt hö; emellanåt gifwes det något rostadt mjöl, samt föres 3 gånger dagligen till wattning, hwilken senare ej bör ske i stallet. Renlighet och ryft äro ett oeftergifligt miltor, hwarjemte man bör fästa uppmärksamhet på återställande af hudutdunstningen och föta på allt sätt befordra en god matsmältning hos djuret genom ingifwande af affof på fläder: och arnicablomster, valeriana, gentiana, fal: : musrot, enbär med swaswel, terpentin och något kamfert. Huden gnides ofta och mycket med torra halmwiskor samt badas, om få behöfwes, med warm dekokt på hö frö och ingnides derjemte med terpentin, ffarp salva (upguentum Lyttzee cum Euphorbio.) Wid afgjordt tydlig begärelse efter fremmande ämnen, tillkännagifwen genom slickning, kan man gifwa något aska, lrita ete. Wid mycken blodbrist åter jernhaltiga medel, swafwelbundet jern, jernvitriol m. m. Åast nypgift på botemedel: Utom den föreskrifna bahandlingen med gnids ning öfwer hela djurlroppen, företrädeswis bogar och ben, ingifwas 3 lod kr 082 fade enbör med 1 lod salt twå gånger i weckan. Då gnidningen å extremiteterna ide synes tiliräckligt werlsam, ingnidas dessa jemte bogarne med fåpsfrrit (4 lod grönsåpa löses i 4 tanna sprit), eller ännu wertsammare spanskflugsalva (2 lod pulveriserade spanska flugor med 1 lod pulveriserad gummi enphorbii, fammans blandade med 7 a 8 lod swinister samt 11)4 matsked terpentinolja); ingnidningen sier, om bakdelen är lam, öfwer korset, men, om frambenen äro angripna, balom bogarne. 3 lod arnica-blad oc blomster, upptos lade helt fort i en kanna godt dricka, fi