Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1869, sida 2

nan denna port för alltid slutes för mig. — Er förlåtelse, min far! — Denna port, svarade denne, står alltid öppen för dem som behöfva mitt bistånd, men, förstår ni väl, också endast för dessa. Anna sjönk nästan medvetslös i hans armar, hon gömde sitt ansigte i sin näsduk och snyftade högt. — Olyckliga barn, hviskade med djup och vibrerande stämma den gamle ädlingen under det hon låg vid hans bröst, tror du då icke, att mitt hjerta redan längesedan förlätit dig? Men gå nu och återkom aldrig hit. Derpå slet han sig lös från henne och skyndade tillbaka in i salen. 4. På hösten samma år började det olyckliga kriget mellan Danmark och Sverige. Konung Fredrik den Tredje samlade en här och utfärdade till landets samtliga länsherrar ett uppbud att sända det bestämda bidraget, hviket allt efter egarens rang och rikedom, bestod af ett visst antal beväpnade ryttare. Ryktet om dessa tilldragelser hann äfven till Mindstrup. En lördagsafton återvände Marquard hem från Veile och utropade glädtigt då han trädde in i rummet till Ingeborg och Erland: — Jag kommer som örverbringare af ett gladt budskap. Glädjen eder, ändtligen tyckes värt öde vilja taga en bättre vändning. På Iageborgs förun