Norrländska Korrespondenten – 27 april 1869, sida 3

men nu återigen börjat blifwa af aftningsbjudande beskaffenhet, tad mare herrar landshöfdingar och andra ftorbeter, fom i sitt owisa nit gjort allt hwad göras fan för att höja den store fafföraren8 anseende bland en widskeplig och lättrogen frälsebondeskara. Tullberg har derföre nu rubbelt få mycket att göra fom innan han med wapenmakt och slarpa stott anfölls od) slutligen under ven minneswärda jagten fasttogs. -Wi hafwa hört uppgifwas att flera unga, juridiskt bildade män med otillräckliga inkomster uppwaktat Tullberg för att erbjuda honom sin tjenst mot lämplig aflöning, men Tullberg har förnämt swarat, att han för närwarande har tillräckligt många biträden; dock tror han att finsliet framdeles får behof af allt flere pennor. — Till hofrätten lärer Tullberg nyligen inlemnat på en gång ej mindre än 139 bandlingar från lifa många frälsebönder, oc om man antager att Tullberg fått af hwarje bonde blott 50 ror för beswäret, få ut: gjorde dock beloppet 6,950 rdr. — Er förarglig glömska. (Ett marts nadsminne från sistlidne Hofwa marts nad.) Under det twenne hederliga böns ber, fetan de efter önskan försålt fina oxar, sutto i ett skjul och i i al sköns lugn förtärde fin bestanta matsäck och derunder emellanåt tog fig en och ans nan suapps, såsom retmedel för appetiten (ehuru fåran gudilof icke fattades härwidlag), inträdde till dem en liten idhadrande jude med ett skrin under armen. Med ett leende, fom enrast fås dane hedersknyfflar funna framställa, helsade han wänliat på dem, hwarefter han med en inställsam ton frågade dem om de icke wille byta klockor med bhonom? Gubbarne ialttogo tystnar, betrat: tande den lille mannen med miftänksamma blickar. Slutligen tog den ene af gubbarne fram en få kallad mwardas re (ett gammalt stort fickur med dubbla boetter) och wifade det för juden. Denne presenterade nu i ftället ett mackert cylinder ur, hwilket han wille lemna i utbyte mot wilkor att få 10 rer i mellangift. Bonden gick ej in derpå, utan mille byta jemt mot jemt. Slutligen antogo de det senare wilkoret, bonden fick cylinderuret och juden mardaren, Derefter lomade ban af fin wäg, belåten fom det syntes med fin handel. Emellertid begåfwo fig gubbar ne af från Hofwa, och hemkomna skulle klocbytaren öfwerräkna siu kassa, fom han fått för försäljninaen af sina oxar — men hwem kan beskrifwa hang för. sträckelse, då han gjorde ten sorgliga upptäckten, att 2:ne tior fattares. Efter något begrundande erinrade han sig, att han lagt dessa förlorade älsklingar (uämligen tiorna) i den yttre boetten af sin wardare — för att desto säkrare förmwaras. Den stackars bonden förlorade får ledes icke så obetydligt på klockbytet med den schackrande juden; ty cylinderuret, fom han fått i utöyte met fin wardare, war af den sämsta beskaffenhet, hwarjemte han sick widkännas den opåräknade förlusten att mot fin wilja erlägga 20 ror fom mellangift. — Ett nytt sätt för qwinlig indnstri har en ung dam i Chicago beträdt och twifwelsutan med påräknad framgång kultiverat. Hon annonserade nemligen för någon tid sedan i stadens tidningar ————— Ers