idet, som denne beredt sig, under ett större rotfall uti ett tätt gransnår. Fåfängt bemödade fig jägarna att med stakar, fom nedstuckos i idet, förmå björnen att lemna detta, och i dessa bemös banden understöddes de ifrigt af hundarna, fom under ursinnigt skall upp: sparkade snön rundtom och modigt inträngde i öppningen till idet. Jägarna hade under tiden åt sig utsett lämpliga platser och skottlinier omkring idet, derifrån björnens brummande framträngde, lift en dof åska, och Höll de frinaftår ende i spänd wäntan. Sedan ett stott blifwit aflossadt ned i idet, tyckte dess innewänare förmodligen att den intrväns gande krutröken gjorde wistandet der mindre behagligt, ty plötsligt utrusare björnen och kastade fig öfwer de när: mafte hundarne, dem han omfattade och sökte krossa mellan fina wälriga ras mar; men fom fnön war mydet djup och lös, undsluppo dessa utan några widare följder, ehuruwäl björnen och hundarna under en stund tumlade få om med hwarandra, att man ej funde urskilja någon enskild af dem, utan alle nast såg en mörk raggig massa, Eringe hwärfd af den uppkastade snön. Sedan björnen något frigjort fia från bhunvarna, framrusade han några alnar; men träffad af 5 skott, nedsjönk han slutligen 6 a 7 alnar från idet och fär: gade fnön med sitt blod. Denna lek hade dock kunnat stå hundarne dyrt nog, om ej ten tjupa snön warit hinderlig för björnen8 rörelfer och jägarna få snart affärdat djuret. Sedan twenne wäldiga hurrarop för öfriga deltagare tillkännagifwit jagtens lyckliga utgång, samlades sällskapet kring det fällda djur ret, som befanns wara en hona af det slag, som af allmogen kallas myrbjörn; och ansågs hon wäga omkring 12 lig: pund. Wid närmare undersökning ber fanns idet innehålla trenne ungar af hankön, alla af en katts storlek, till färgen askgrå, stötande på chocoladbrunt, försedda med hwita fläckar på sidorna af halsen, och ansågos de wara omkring en månad gamla; ehurumwäl blott en af dem redan fått ögon och syntes något mera försigkommen än de båda andra, fom ännu woro blinda. Jämmerligen skrikande öfwer fin plötsliga ensamhet i boet, framdrogos de utur idet och medtogos af jägarna, för att fostras till fredligare wärf än det, hwartill natus ren ämnat dem; och jagtbytet, som i förhoppningen inskränkt fig till fingus laris, förökades sålunda i en hast till 4 björnar: ett lyckligt resultat af denna kungligt tillämnade jagt. Efter slutade wärf påspändes skidorna och jagtfälls skapet återwände med sitt byte till lär gerplatsen wid fäbods:ugorna, der af: tonen tillbragtes med att ur de mede förda matförråderna fira graföl; och följande dag återwände största delen af fälffopet till hemmanet Persby; men ve ifrigaste björnskyttarna begåfwo fig ut att närmare undersöka trakten, der ännu en björn förmodades hafwa tagit sin winterbostad. För Lördagsqwällen. .2 AQA 0D0 2