alt såsom medlemmar af kommunens styrelse besluta öfwer dess wigtigaste angelägenheter. Jag önskar framgång åt petitionen! Den Dicksonska björnen. Från Carlstad skrifwes: Då prinsen af Wales förlid na höft besökte Swerige, gjordes inom provinsen flera försök att, uti trakten der björnen ännu är wåra skogars enwålrsherrskare, få en fåran holmad, för att till jagt å detta hög bjur inbjuda h. m:t konungen oc) hang höga gäst. En högst ogynnsam mwädere let, och isynnerhet brist på snö, omin: tetgjorde emellertid länge alla de under: sölningar, fom flitigt anställdes uti fen gammalt tända björntrakter. Först mot början af December månad lyckades det för hr O. Dickson i Göteborg att, ge: nom fin agent F. Norring, få holmad en björn; men underrättelsen härom anlände ej till Göteborg förr än samma dag prinsen af Wales reste från Stod: holm. Den tillämnade kungliga jagten war sålunda omintetgjord, och den bholmate björnen fick till följd häraf i ro tillbringa en del af wintern. Då emels lertid mycken snö fallit i de trakter, slogskonungen utsett till sitt minterrefidens, beramades, att jagt på honom stulle anställas ten 16 Mars, och un derrättelse härom meddelades åt några jagtwänner inom orten. Nämnda vag samlades för sådant ändamål ett litet sällskap af 10 personer i hemmanet Berge by, inom Dahlby socken, derifrån färs den tidigt på morgonen anträddes öfwer de fjell och skogar, som, sträckande fig intill Clara elf, här bilda gränsen emellan Wermland oc) Dalarne; och forts sattes färden hela dagen till dess Tisjön mot qwällen uppnåddveg, och) fälffapet der tog nattherberge i några å dess strand uppförda så kallade fäbodehus. Här tillstötte den bekanta björnjägaren Lars Larsson, jemte några andra öfwade ffyttar, hwilka, från deras 5 mil aflägsna hemwist, på skidor begifwit fig hit ger nom de snöfyllda skogarna. Påföljande morgon fortsattes färden till de en mil från Lima kyrkoby belägna Warnäsets fäbodar, inom Lima socken, i närheten hwaraf björnen war holmad. Thorsdags morgon den 18 begaf sig hela jagtsällstapet, fom nu bestod af 16 personer med 6 hundar, ut åt skogen att uppsöka björnen, och som snön i denna trakt war 2 alnar djup och skidföret till till följd af inträffad mildare mwärdere lek började blifwa dåligt, få att ffidlöparne hade swårt att nog hastigt fomma fram, utställdes fem skyttar på hållet, i den trakt der man förmodade björnen ligga, för att funna mederbörse ligen emottaga honom, i den händelse han skulle lemna idet innan jägarne framkommo dit. Med lössläppta huns dar genomletades holmningen, under det de på hållet utställda skyttarna med spänd wäntan emotsågo det afgörande ögonblicket; och seran skogen under några timmar efter bällets utställande warit försänkt i djup tystnad, genljöd det plötåligt of jagtrop och hunoskall, tilfännas gifwande att idet påträffats. Under mer än en half timme sökte jägare och bundar förgäfwes att utjaga björnen ur